Jag är hemma igen. Men jag flög till Vietnam och tillbaks. En sådan flygresa kan man göra vad 9:e år om man skall resa hållbart.. En klump i min mage, en kall kår som löper genom ryggraden.. Ingen har nog missat Greta Thunberg och hennes brandtal inför världens olika ledare. När skall vi egentligen börja göra något som räknas? Vem börjar? Vad kan JAG göra? Frågorna har snurrat i mina tankar en tid nu och när konfrontationen kom till mig, svart på vitt. Vad svarar man? Klimatskammen är ett faktum. Jag kan inte kompensera eller rättfärdiga mig genom att försöka berätta och lyfta fram de klimatvänliga åtgärder som jag faktiskt gör. Jag kan bara stå där skamset och hålla med om att jag genom flygningen bidrog till negativ miljöpåverkan. Jag har fått kommentaren att jag borde tänka på vad jag visar i och med min roll som influencer. Förpliktigar mitt instagramkonto mig även till att föra Gretas ord vidare? Att uppmana alla till att agera? Om jag själv har svårt att leva upp till mina egna klimat-ideal, hur skall jag då kunna vara en förespråkare? För mig var detta en ögonöppnare och jag vill och kommer att vara ännu mera försiktig med mina samarbeten framöver, men också i mina vardagsbeslut. Jag kommer kanske inte lyckas att bli en ledstjärna i klimatdebatten och alltid föregå som bästa exempel men jag kommer göra vad jag kan, som den individ jag är. Vi bär alla ett ansvar för att ta hand om vår gemensamma framtid och jag tror att vi var och en egentligen redan vet vad vi behöver göra. Det är bara att börja. Kram e
