Så var det dags för gängets årliga julmiddag igårkväll. Vi möttes upp hos J & P i Kungsladugård. Julgranen var klädd, det doftade skumtomte och hyacint och alla levande ljus var tända. För 10 år sedan var vi så unga, så små. Ett intimt litet gäng på tio personer och idag har skaran vuxit till det dubbla, med tillskottet av alla små barn. Älskar vår historia, alla år tillsammans. Hur livets form förändrats för oss allihop men kärnan, kittet håller oss samman. Ett enda stort kaos var som förväntat hur det började. Folk ramlar in, huller om buller. I ett av de vackraste hus jag vet här i Kungsladugård. Barn som ska installera sig och julbordsmat ska preppas och dukas upp. Pussar och kramar åt höger och vänster. Jag bär runt på B som inte är många månader gammal, andas djupt in hans söta ljuvliga babydoft. Mitt i allt en välkomstskål och sång för T som fyllde år. Danne, han på bilden, mitt hjärta från Skåne. Med rötter i Polen, höfter som älskar salsa och en sökande och rastlös själ som tar honom på resor världen över. Han inspirerar mig så mycket, får mig att vilja vara mindre bekväm och mer på upptäcktsfärd. Lite senare, har vi alla landat vid matbordet. Simp går ansvarsfullt in för rollen att fylla på tomma snapsglas, T har återigen, även denna jul, fixat den godaste julskinkan. Sillen vandrar runt, och snart åker gitarren fram. Ingen julmiddag utan julsång. De minsta barnen sover, några tittar på film. Nu tändas tusen juleljus skrålar vi fram. Något sävligt och kanske en smula tondött ibland. Det gör såklart ingenting. Krämig och söt Egg nogg med färskriven muskot landar framför oss i ett glas. Och så sjunger vi Feliz Navidad såklart, även om ingen kan ju texten mer än M som har rötter i Mexiko. Men vad gör det, vi sjunger för stämningen som vi alltid har gjort, hellre än bra.
