Det är få vänner som jag kan både skratta med hela magen och tillåta mig känna sorg och tårar med. Som jag har mod att anförtro mig om livets svårigheter med, som ser mig för den jag är och som jag känner förstår stora delar av mitt inre. Min vän Cattis är sådan. Ett par timmar med henne är ofta helande, hur många människor kan man säga så om. Hon är unik. Idag kom hon med sitt vackra långa hår svallandes från sidan. Vi åt granolabowl och drack Kombutcha. Jag jagade solen och Cattis är förståndigare, och lät sig svalkas i skuggan av parasollet. Vi pratade om wellness-rörelsen på Mallorca, hon har precis varit där. Och jag som åker dit på tisdag sög i mig allt hon sa. Försökte minnas namnet på ett underbart lunchställe hon tipsade om även om jag visste att det skulle vara som bortblåst sedan. Det ska bli så härligt att få några dagar i solen. Men jag är lite ledsen över att behöva lämna syrénerna. Jag drar fortfarande näsan i dem, en gång om dagen. Minst. Trotsar allergin som kickar igång i mig då. Tiden är verkligen nu. Det är så tydligt i naturen och imorgon kan det vara borta. Lite allergi, tänker jag. Det. Är. Värt. Klänning: By Malene BirgerStråhatt: Lack of colour
