Jag är inne på dag tio med en mystisk åkomma i kroppen som helt slagit undan benen för mig. Man tänker ju att allt är covid, men testat negativt. Ljusglimtarna är dock att det nog börjar vända, men den stora stjärnan är givetvis att USA i tidens historia fått sin första Amerikanska Vicepresident. Det. Är. Så. Himla. Stort. Och på tiden, hur kan det ha dröjt så länge. Kamala Harris for president om fyra år, säger bara det. Samtidigt här hemma i Sverige.. hur har vi det här då? Vi har aldrig någonsin i Svensk politisk historia haft en kvinnlig stadsminister. Vi, som räknas som ett av världens mest jämställda land är det enda landet i Norden som inte valt en kvinna till huvudposten. Vad säger det om hur vår jämställdhet ser ut egentligen, vad säger det om oss? Tillbaka till livet i det lilla, där en liten kvist trots allt kan göra en lycklig. (Jag tränar förresten mig på att lämna ordet man bakom mig som generaliserande pronomen, och istället använda neutrala ordet en. Pronomet man bara bekräftar och upprätthåller patriarkala strukturer.. och det är en ju minst sagt lite trött på.) Häromdagen skulle jag iallafall till på kolonin och några grenar tall sattes i en urna. Fint i sin enkelhet. Min nya väska från Eduards Accessories hänger konstant över axeln. Den susade förbi i mitt flöde på Instagram några gånger och det räckte för att bli fast. Cecilia som driver märket är Arkitekt i grunden och man ser tydligt hur hon använder och inspireras av arkitektoniska linjer i sina fina väskor. Kolla in här om du inte redan gjort! Earcuffen där, är en annan favorit för mig som ju inte har hål i öronen! Är det så ovanligt som det känns att vara 39 och fortfarande inte kommit till skott? Upptäckten av Powher Accessories är därför riktigt kul. Tillgängliga och trendkänsliga earcuffs och jag använder blingbling i öronen nu som bara den, har några år att ta igen.
