Fjärde advent är i år inte ljuva julsånger med släpig saxofon. Eller perfekt varm glögg med pepparkaka, skållade mandlar och russin, allt som redan ligger och väntar i skafferiet. Fjärde advent är inte lyxigt glossigt julklappspapper, vackra sidenband och ett nystädat hem. Eller amaryllisar och nyinplockad tall som andas jul. Nej vår fjärde advent kännetecknas faktiskt av kaos. Apelsindoftande kaos till och med för mitt i allt ställer Victor sig och förbereder till asiatisk friterad apelsinkyckling. Men vad vi gör framför allt är följande. Vi gillrar fällror till silverfiskarna som börjat dyka upp mer och mer och jag känner att de gått över gränsen, tänker inte dela mitt hem med dem. Jag försöker lätta på högen tvätt men tvättmaskinen börjar läcka. Det blir inga vackra paket. Nej jag har för ont för att ta mig till en affär så tar letar upp vad som finns hemma. Det blir brunt papper. Bara. Maten kom fram kl 22 och då hade vi pressat ut precis allt. Trots allt en liten belöning. Och medan jag plockar där nere försvinner Vic upp på vinden. Kom upp! hör jag sedan. Där väntar en brasa, ett glas vin. Men framför allt livets julgran. Odekorerad sånär som på en ljusslinga han grävde fram men granen är plockad i skogen av oss och den är, vår allra allra första julgran. Någonsin. Och jag älskar den precis så här. Behövs inga glammiga kulor. Enkelt är vackert och himla fint. God och varm jul, kram e
