..är att ge sig tid till att få längta. Jag tillåter mig att göra det. Längtar till det här helt otroligt gröna och det är faktiskt inte så långt borta nu, fyra av sex månader redan gjorda. .. handlar om att trycka i sina 35-storlekar till fötter i sina nyfyndade Bottega Veneta-skor tills fötterna nästan sprängs av åtsnörningen. Ja till att köpta vintage. Nej till övertron om att 34:orna skulle gå att klämma sig ner i. ..handlar om att lyfta upp och inte trycka ner. Och jag måste säga det att ni är så himla fina här. Tacksam över att klimatet i mitt space känns så öppet. Att ni är toleranta när jag tjatar samma ämne over and over men också att ni kan vara så fina och ge mig vad jag behöver, ett snällt ord eller ett hjärta som betyder extra extra mycket här på bloggen. I mitt vardagsrum. ..handlar ändå om grön terapi. Att hjärnan kemiskt ändrar sig när vi är ute, när vi förankrar oss i de platser som vi hör hemma i. Jag blir lycklig av skogen, av havet och en vild äng. Stunderna där är nästan alltid de finaste. ..just nu är att bejaka mörkret som fortfarande är överhängande. Det som är gosigt med det hela. Hoppa i mysbyxor och hoppa ner i soffan! Vifta på tårna och kasta kuddarna över dig så att du håller dig varm. ..handlar om vänner som ramlar in en kväll. Det handlar om barnet som kryper upp i fåtöljen närmast kaminen för att känna värmen stråla och vi bullar in han i filtar där han sitter med ett glas chokladmjölk i sin lilla hand. ..handlar om Moules Frites och lyckan när man för en gångs skull får musslor som är pyttesmå. När man knaprar nöjt på fänkålen som sjudit med och brer på alldeles för mycket smör på sin baguette. ..att verkligen se solnedgången och en skingrad himmel för första gången under hela Januari. .. handlar om att få drömma. Det jag drömmer om är både fint och svårt. Jag har börjat drömma om Italien igen, skulle vi kunna klara en sådan flygresa? Jaa med assistens på flygplatsen tror jag och jag hatar att jag känner så men jag skäms så mycket över att behöva boka hjälp. Att inte klara mig själv utan kanske behöva rullstol och så. Att inte få se stark ut för omgivningen utan behöva spegla precis hur det känns inombords.
