Våren är den tid på året då jag lägger mest tid på arbete i trädgården. Av naturliga skäl såklart, alltid något som måste lagas eller ses över efter vintern och även om jag till stora delar anlagt perennrabatter så kräver de alla skötsel. Ogräs ska rensas, buskar ska klippas ner, och jorden förbättras. Mycket av det där har jag betat mig igenom nu. Ett helt annat område som jag jobbat med att få ordning på i veckan är alla gångar kring stugan. När vi anlade trädgården för sex år sedan beställde vi hit flera ton grus. Vi bredde först ut tjock markduk över den kompakta lerjorden runt stugan, för att frön i luften inte skulle kunna få kontakt med jorden och rota sig. Och ovanpå spred vi ut en massa grus. Många frågar om just gruset, och vi köpte det allra billigaste som gick att få tag på. Dels för att det är samma sorts grus som kolonin själva använder i sina gångar vilket skulle underlätta om vi någon gång skulle behöva lite förbättring. Men vi valde också gruset för att det hade fin gråsvart ton och var det billigaste på marknaden. Profilen på denna sortens billigt grus är kantigt och vasst och jag som älskar att gå barfota kan svära åt det ibland. Till och med katten Sigge gör sitt för att undvika gruset så mycket han kan. Så här i efterhand hade jag nog valt en mjukare och snällare sten, helt enkelt.. Varje år kommer en lastbil med grus till koloniområdet - som vi får använda där det behövs. Samma mysterium i år, att gruset försvinner och mirakulöst sjunker undan till nästa säsong. Vart tar det liksom vägen under vintern? Men med ett avsnitt från nya podden Design Talk W/ Sundling Kickén (lyssningstips!) och sköna Masegos (lyssningstips) senaste skiva skyfflade jag grus som aldrig förr.
