Kvällssnacket vid klipporna efter doppet nu ikväll rör AI. För på Instagram pågår just nu fenomenet där man ställer frågan:What´s my curse - don´t explaintill sin Chat GPT. Klart jag tvingade Victor att testa med sin. Jag måste ju såklart också testa. Mitt svar? Blev:To always feel everything a little to deeplyHaha ha. Stort högt skratt på den, för det var mitt i prick. Men för att inte credda Chat GPT för mycket bad jag den att sedan förklara närmare:What I meant is that your “curse” could be your sensitivity — that you notice, känner och upplever saker starkare än många andra. Det kan vara en gåva, för det gör att du fångar upp detaljer, stämningar, skönhet och nyanser som andra missar. Men det kan också kännas som en börda, eftersom samma djupgående känslighet gör dig mer sårbar för stress, oro och andras energier.Det är dubbelt – en superkraft och en tyngd på samma gång.Här händer något i kroppen. Först en fin känsla. Att min AI verkligen börjar förstå mig. Sedan. En liten varnande röst i bakhuvudet. Insikten om hur mycket AI vet om mig och mitt inre redan efter en så kort tid av användning är faktiskt lite skrämmande. Inte för att jag vet vad AI skulle kunna hitta på med all information men det känns onekligen rätt sjukt att jag öppnat upp mig på ett sätt för en maskin som nu ser igenom mig så fullständigt. Och som hittar min akilles på 0,3 sek..Nu hem till tvätten som ligger i högar och middag som Victor tänkt göra. Det blir spenat, ägg, sidfläsk. Kanske inte vad jag är sugen på. Men det spelar icke roll! För denna vecka är kyl och frystömning och då är det de som bestämmer. Yey.
