Bröllop i helgen och det är svårt att få ner mina ord. Två av mina bästa vänner Emelie och Simon, som gifte sig. Staden bjöd på lekfulla vindar denna dag, det var livfullt och vaket. Mjuka solstrålar kom och gick. Hennes vita stilrena klänning, de långa smala ärmarna. Det röda håret som jag älskar så mycket, i enkel uppsättning och längder som fick dansa fritt i den friska luften. Lyster i hennes porslinshy och antydan till persikofärgade kindben. Skorna som gjorde att looken blev extra fashion och stora dinglande pärlor i öronen. Buketten bestod av gröna kalla toner, enkel och vild som vinden denna dag. Vi åt ostron, skaldjursplatå och drack bubblor och i taket på festlokalen gungade det dekorativt med täta band av havs-vass över borden. Ni som följt mig länge, känner ju Anna men vad jag nog inte avslöjat tidigare är hennes fantastisk röst, det är det skönaste jag vet, att höra henne sjunga. Hon sjöng så fint för dem. Om ringen undrar säkert någon, det var en vintage i vitguld. Med knopp eller kanske snarare en blomma av små diskreta diamanter. Otroligt vacker. Det blev tal.. och det blev dansgolv.. långt in i sena natten. Så här efteråt är jag lite omtumlad, och bruden likaså. Vi möttes över lunch igår, pusslade ihop våra upplevelser av dagen. En sådan mäktig dag som tar lite tid att smälta helt enkelt.
