Igår berättade jag ju att jag väntade morgonbesök, och under tiden som jag skrev på bloggen plingade det till på dörren. Där utanför stod Andrea Papini. Han hade tagit morgontåget från Malmö för att besöka mig här i lägenheten på ett heldagsjobb. Andrea är en fantastisk fotograf, med känsla för de små detaljerna som göra skillnad och bidrar till en sällsynt harmoni i bilderna. En kaffe på stående fot samtidigt som vi tog en liten snurr i lägenheten, det är ju inte så många rum, så det gick snabbt. Under tiden som vi småpratade lite registrerade jag hur Andrea stämde av och sökte med blicken efter de mest intressanta vinklarna i rummen. Läste ljuset och rumsligheten. Den där intressanta process som kopplas på per automatik hos rutinerade fotografer när de stiger in i ett rum. Själv hade jag i ett par dagar röjt undan saker. Ni vet ju hur väl jag trivs med rena ytor och sparsmakat med inredning så jag förstår inte riktigt vad det är som jag har plockat med. Livet, antar jag. Spår av livet. För smutsiga träningskläder, solblekta gardiner, min stora dunk handkräm på golvet i sovrummet, 1000 papper och komihåglappar, högtalare, sladdar och vissna krukväxter kan ju funka i mitt egna flöde.. men inte lika bra i ett hemma hos-reportage i ett glossigt magasin. Men det underlättade nog vårt arbete en del. Sakta men säkert betade vi oss igenom olika shots, Andrea styrde ordningen och jag som dagen före fotat en liten bank med mina egna vinklar - de som som jag hade stylat för, insåg snabbt att han skulle få med dem alla. Har du sett eller varit med på en sådan här fotografering någon gång? Lite grovt gick det till typ så här: Först letade vi upp en yta, vinkel och rätt avstånd till det som vi ville få med i bild, ett grovt utsnitt för den tänkta bilden. Andrea ställer in det tekniska och tar en testbild. Sedan kan det bli lite pill att få harmoni i bilden, saker vrids, flyttas fram och tillbaka, och ibland är bara någon centimeters knuff på en lampskärm som behövs för att den rätta känslan ska uppstå. (När själva fotograferingen är klar väntar redigeringen av bilderna och där sätter Andrea den slutgiltiga tonen i bilderna. Så blev vi klara och Andrea skulle hoppa in i taxin för att hinna till sitt tåg. Vi hann dock rada upp våra favoritbilder och det var fint att se hur enhetligt och snyggt de funkade tillsammans. Små knep som vi hade använt oss av för att ge en subtil röd tråd till bilderna. Tack Andrea för att jag fick teama upp med dig, ser verkligen fram emot att bläddra bland bilderna i ett glossigt ELLE Decoration-magasin nån gång!
