Idag är en sådan dag, hösten kommer till mig och jag blir tom och fylld på en och samma gång. Det får vara så, och jag gör precis ingenting. Sitter där med tom kaffekopp och förmiddagen försvinner. Min enda lilla syssla blir en promenad till kolonin. Himlen växlar snabbt, som känslorna inom mig, från klarblått till stora mörka åskmoln. Tur ändå att jag tog på mig min regnjacka, för en liten regnskur blir det nog såklart. Jag vet inte varför, men jag dras till det gula och jag tittar upp mot solrosen där. Den är säkert mer än dubbelt så hög som mig. Jag står där under blomman och känner mig liten, på ett ganska härligt vis ändå. Det var skördefest på grusplanen igår, med frukter, växter och bär från de olika stugorna. Stod på avstånd och tittade ett tag. Så fick jag syn på de små söta burkarna av hemmakok. En plommonmarmelad, squashmarmelad med ingefära och en äppelmos fick det bli och sedan gick jag till min trädgård. Hämtade ett fat och började plocka björnbär, det är nog mitt favoritbär ändå. En efter en, i en långsam ritual, ett taggigt litet stick då och då. Det blev blåa läppar, lila fingrar och några revor i min hud.
