Idag tog jag en liten promenad i vårt kvarter. Jag gick länge med ansiktet vänd mot himlen och tog riktning mot solen. Ljuvliga vårsol. På vägen hem fick jag syn på det här, den finaste gräsmattan. Stod fastfrusen där vid staketet och jag kunde knappt ta in hur vackert det var. Knoppande blommor på ett stort magnoliaträd och detta hav av blå vårblommor. Så vackert att det högg till i mitt bröst och det fanns inte längre plats för känslorna inom mig.
