Jag är så himla glad över responsen som jag får av er när jag skriver lite om studion och mitt arbete där. Så jag vill såklart fortsätta att berätta lite mer, så idag vill jag berätta lite mer ingående hur jag tillverkar en av mina kollektioner. Arbetsprocessen inom varje kollektion innehåller många repetitiva moment så för att inte bli uttråkad så ser jag till att variera min tillverkning. När jag exempelvis tillverkat porslinslyktor med de tunnaste och mest delikata väggarna brukar jag växla över till grövre kollektioner, där jag kan ta i och inte behöva vara konstant lätt med fingrarna hela tiden. Det gör arbetet mer varierande och mycket roligare, tycker jag. Så den senaste tiden har jag påbörjat tillverkningen av COLLIER, mina stora uppläggningsfat i stengods. De finns i några olika storlekar och alla har ett kantrad av pärlor. Ibland gör jag pärlorna ärtstora och ibland mycket större, som pingisbollar ungefär. Det är en tidskrävande process. Först knådar jag leran mjuk och hanterbar. kavlar den sedan till jämn och till lagom tjocklek och så skär jag in leran så att den passar min form. Jag rullar mina pärlor grovt, i ungefärlig storlek. Varje kula monteras sedan en i taget. Men först formas de till precis så som de ska vara, det blir lite pill och finlir. Jag rispar de ytor som ska mötas och penslar på slicker emellan. Detta är slicker. Slicker är en slags tunnflytande lera och den funkar lite som klister och får de olika bitarna i lera att få fäste mot varandra. Modellpinnen använder jag för att forma till kulorna och täppa över hål med lera. Ta da! Några timmar senare! Och nu får den torka, mycket långsamt så att den inte spricker någonstans. Varje torkningsprocess håller jag tummarna att inte en av de där kulorna ska trilla av under torkningen. Det är trots allt ganska lätt hänt och det hade känts retligt. Hur gick det? En pärla från just detta fat lossnade faktiskt, något som nästan aldrig händer mig, så det var lite retligt.. Hur man, om man har tur, kan rädda situationen, tar vi i ett annat inlägg!
