Köket. Bästa platsen i hela lägenheten om du frågar mig. Jag sätter mig alltid vid fönstret, med ryggen mot skåpen och blicken in i rummet så jag kan se när Victor väljer kläder för dagen. Morgonrutinen är sådan. Victor kommer in och väcker mig med kaffe (jag vet, är man ens förtjänt detta..). Jag dricker upp det sista på min plats iförd morgonkimono och med rostad macka, vällagrad gräddost och aprikosmarmelad. Struntar i att ta på mig vanliga kläder. Håret i tofs, bort med störande moment. Datorn åker fram, papper sprids ut. Min vältummade papperskalender bläddras det i, den är mitt huvud. För siffror och datum fäster inte hos mig. Sitter strategiskt placerad, böjer jag mig bak kan jag med extra lång arm öppna skafferilådan, plocka fram en liten kaka. Jag skriver och mailar och det är fullkomligt tyst i lägenheten. Utom dagarna då Victor också jobbar hemifrån, då får jag fly ner till kolonin istället. Och det är okej det med. Behöver pausa. Ofta. Hela tiden. Tittar på Dagg, mitt finaste sommarminne. Från de där dagarna i August när jag hade mamma för mig själv. Vi åkte på glasrunda i Småland, besökte Skruf, tog kvällsdopp. Grillade varje kväll. Det var lyxigt. Och väldigt fint. Okej, nogpausat. Inget mer dagdrömmeri. Nu ska jag avsluta detta blogginlägg. Och önska dig, en fin dag. /E
