Min systers man jobbar på Morakniv. Och jag minns inte om det var jag som bad honom om en crash course av Moraknivar i vintras men jag fick en i alla fall. Det var nog första gången jag på riktigt kände mig intresserad av knivar och dess olika användningsområden. Det flesta vet att Morakniv är ett svenskt varumärke med rötter i Mora, men visste du att knivarna fortfarande tillverkas där idag. Flera miljoner knivar tillverkas om året och igår fick jag bekanta mig med några av dem, deras Steak knives för att vara exakt. Vi var ett gäng småblöta (av regnet) som lät oss omslutas av Wine Mechanics. Levande ljus, Klemmingsostron, och gott i glaset. Single Moms, ett mousserande vin som tillverkas på vineriet och är en favorit sedan länge hos mig. Bästa tjejerna, Maja och Atta på Studio In hade tillsammans med Lisa Laurell och Morakniv skapat otrolig stämning vid bordet. En megaost från Hugo Ericsson fick mina ögon att tåras av glädje och vi högg oss glatt en rejäl chunk ost med moraknivarna och sköljdes ner de vällagrade bitarna med något annat gott Wine Mechanic vin. Jag hade bästa tjejerna omkring mig vid bordet, mina två Elle-bloggar-kollegor Matilda och Malou. Och även mysiga Stina, från rent your dress - som förresten bar kvällens snyggaste klänning. Härliga Clara fick mig att stirra på hennes vackra örhängen i någon slag perfekt rostig färg. Under middagen snappade jag upp en grej som fick det att klicka till. Morakniv har en tydlig filosofi i det de gör, där form alltid får följa funktion, och där varje detalj har en tanke. Det handlar inte om att göra något onödigt avancerat, utan om att göra något riktigt bra, som håller över tid och som faktiskt används. Och varför det klickade till i mig var - för att när man tar grepp om en Morakniv- så känns den precis så international i form, färg och material. Kniven lägger sig bekvämt och självklart i din hand, denna genomtänkta enkelhet tilltalar mig så himla mycket. Ett hantverk som hör hemma hos mig. Helt klart både i stugan och till dukningen i lägenheten. Efter en perfekt chokladfondant tackade jag för mig och Victor hämtade upp mig i bilen och vi körde hem. Trots en trerätters i magen var jag tvungen att avsluta kvällen som jag alltid gör just nu. Ett glas kall mjölk och en brittisk smörig Walkers Shortbread som man tar små små bett från. Jajaja jag vet att det är tantvarning, men vet du hur gott det är? Så ligger man där i soffan och varvar ner, tills de sömniga andetagen kommer. Och det gjorde de denna kväll, väldigt snabbt.
