Jag har en kruka ståendes på Gubi-bordet hemma och jag kan inte sluta titta. Vill egentligen inte kalla den för en kruka för den här pjäsen rymmer så otroligt mycket mer. Den är för det första ett otroligt hantverk. En sång. En komplicerad stickning av lera. Ett konstverk om man så vill och en otrolig skulptur. Som alltid med unika alster blir jag så nyfiken om inspirationen som ligger bakom så jag frågade keramikern Helena Olsson Jenisch om det. Helenas första kontakt med lera var 2021 och på denna relativt korta tid har hon funnit sitt uttryck och formspråk i en stil som gärna har utgångspunkt i en byggande teknik och en känsla som kommer igen i hennes alster. Hennes ateljé finns i charmiga Ljunghusen i Skåne och hon berättade att krukan byggdes upp i en långsam och metodisk process. Genom många små element av stengodslera, för att uppnå ett flätat uttryck. Helena har har en bakgrund inom textil och inspireras av de oändliga uttrycken som kan skapas av materialet. Om man virkar med ett väldigt tjockt garn uppnås en vilsam symmetri som är grunden till inspirationen för hennes ”flätade” skulptur. Så vackert. Jag blir både ödmjuk och lycklig när jag snubblar på vackra alster som dessa och det är såklart ett extra plus att det faktiskt finns en funktion med krukan. Undrar bara vilken växt som är värdig att planteras däri? Ända sedan vi drog igång renoveringen av lägenheten för 1,5 år sedan har vi haft sånär som på växtfritt hemma, förutom en stadig kaktus som inte kastar in handduken i första taget. Men nu när lugn och ro börjat sätta sig i väggarna igen är det dags för mera grönt. Så spaning på något fint till min finaste kruka pågår.
