Man ska ju vara sann mot sig själv. Och andra. Och det är ju så, att även någon som jobbar med inredning eller är stylist gör riktigt stora inredningsmisstag. Och det var nog precis vad som hände förra året när vi målade om stugan. Väggarna hade under tio års tid haft en sval ljusgrå ton – en färg jag älskade. Men åren hade satt sina spår och det var dags för en uppfräschning. Vi skulle ändå platsbygga en soffa, sätta in kamin och dessutom renovera köket genom att fräsa upp luckorna. Och för att skapa en enhetlig känsla genom hela stugan var det viktigt att köksluckor och väggar var i harmoni med varandra. Det var dags att skapa en ny helhet. Jag kände instinktivt att jag ville röra mig mot något varmare. Vi hade levt i kalla toner så länge, och jag ville addera en mjukare och mer inbjudande känsla. Och jag gjorde nog allt rätt i teorin. Jag la veckor på att välja färg, sållade mellan nyanser, provmålade på olika väggar, studerade hur ljuset föll vid olika tider på dygnet. Till slut hade jag hittat min färg och vi började måla. Jag älskade den matta, pudriga ytan. Det gick inte att se resultatet direkt utan pigmenten ändras under tiden som färgen härdar och det kan ta upp till en månad innan allt härdat klart. Hur blev färgen då? Jag valde i grunden en mullvadsgråbeige kulör men av det varma solljuset och kanske av allt grönt i trädgården så ser färgen mer varmgrön ut.. Så hoppar vi till nu, ett år senare. Jag har verkligen försökt att vänja mig, men varje gång jag kliver in i stugan känner jag att något skaver. Och nu undrar jag – är det i år vi målar om inne i stugan? Igen? Ska vi gå tillbaka till det där lugna, svalkande grå som ändå kändes som hemma? Vad tycker du? Har ni någon gång gjort ett färgval som ni ångrat? Och vad gör man åt det, jag begriper inte hur jag ska kunna hitta kraft att måla om allt igen. Hjälp.
