Okej nu kommer ett högst personligt inlägg och om du inte är på humör att ta del av livets svåra så hoppa över detta inlägg tycker jag. Du behöver inte läsa. Men jag behöver skriva av mig detta exakt just nu, för det finns ett viktigt hopp på slutet och jag tror att du som har eller känner någon med långvarig smärta vill ta del av det. Here we go. Något som jag älskade att göra, på helgerna, förr i tiden, det var att promenera. Ta på sig sköna gympisar, möta upp syrran och sedan bege oss till ett vackert naturreservat för en dagsvandring. Liten termos och en baddräkt i ryggsäcken ifallomatt. Jävlar vad jag kan sakna det. 3 Juli 2021 - min sista promenadSå här, fem-sex år senare (efter smärtutbrottet i fötterna) så har min kropp fullkomligt tappat kontakten med det. Erfarenheten och känslan hur det var, när kroppen fick falla in i sin naturliga rytm, och när benen svängde skönt framåt. Det är som bortglömt. Jag vet inte hur man promenerar längre. Jag vägrar dock att låta sorgen i något som egentligen ska vara en självklar rättighet för oss alla, ta över. Så häromdagen upptäckte jag att jag för en gångs skull hade en stund fri från vilovärk. Och då passar man på. För det är det viktigaste för kroppen, att utmana ibland och lura hjärnan att tro för en kort stund att smärtan inte kommer ta över om jag börjar belasta fötterna för att gå en liten längre sträcka. Så. Jag gick gick ut. Fick syn på gräsplätten utanför huset. Tog sedan varvet runt pallkragarna. Varvet blev två. Sedan tre. På det fjärde så kom smärtcentrat ikapp och började skrika. Men vid det laget hade min puls hunnit gå upp och jag var så lycklig! Lycklig över några extra steg. Jag rasade ner på gräset och lade mig ner bland stråna. Tittade på himlen och på en vacker solros. Jag tänkte det, att absolut, det är okej att ibland sjunka som en sten. Men sedan ska jag bara framåt. Samla mod och kraft för att utmana smärtan. Och segern när man vinner över den. En frid och lycka i hela kroppen. Att utmana sig på det här sättet, det finns en poäng i det. Ny forskning kring långvarig smärta ger faktiskt en hel del hopp. I USA arbetar man bland annat med metoder där man försöker ”lära om” hjärnans sätt att tolka kroppens signaler. Tanken är att nervsystemet ibland kan ha fastnat i ett överkänsligt smärtläge och fortsätta signalera fara trots att kroppen inte längre är skadad. Metoden heter Pain Reprocessing Therapy, PRT, och är en form av terapi som bland annat den amerikanske läkaren Howard Schubiner arbetar med. Väldigt förenklat handlar det om att träna hjärnan och nervsystemet att inte längre tolka ofarliga signaler från kroppen som ett hot. Forskningen är fortfarande under utveckling, men resultaten hittills är lovande, bland annat vid vissa former av långvarig smärta.Här kan du lyssna på avsnittet med Kropp och Själ där man pratar om just det här. Lyssna eller tipsa din vän som lider av svår pms, migrän, nacksmärta att lyssna. Detta är hoppet vi behöver.
