Dagen var kommen. Jag skulle göra det som nästan alla andra redan gjort? Började denna dag med att skippa sminket. Skönt att låta huden andas. Kappan har ni frågat om på Instagram, den finns här! Så åkte jag till Barbarellas piercing studio. Jag minns tillfället då jag cyklade förbi för några somrar sedan och pratade med personalen om vad man ska tänka på när man aldrig haft hål i öronen men nu är pepp. När de frågade, om jag hade badat färdigt i havet för de närmaste 2 -3 månaderna, blev ju svaret ett givet nej. Jag var alltså inte redo för håltagning den gången. Men. Nu på vintern, när det är omänskligt att bada mer än en gång i månaden i havet kändes det som läge för piercing. Därav gjorde jag något som jag väntat med i 43 år. Och jag sitter här med ömmande öronsnbbar och söta örhängen i vitguld som jag letade upp från någon shop i London. Öronen pulserar och jag är lite nöjd. Har inte berättat något för Victor eller syrran utan tänker att de ska få upptäcka det själva. Haha, Victor som ändå sett mig har inte märkt något och han har till och med pussat mig på örat. Otroligt, så blind man kan va. Hoppas de inte läser här och om du känner någon av dem, får du inte säga något! Hehe.
