Lagom till första advent färgade jag alltså håret rött. Eller orange vill jag kalla det. Jag hajar till varje gång jag ser min spegelbild, blir lika förvånad över min nya look. Vill känna att det bara är en liten kul grej men kan erkänna att jag har vaknat kallsvettig över håret nån natt. Ångest för lite hårfärg? Ja det känns ju lite överdrivet? Fast. Håren är väl ändå lite av en big deal? Ändrar man på det så händer ju så mycket på en och amma gång. Jag har härjat lite med frisören om det orangea ska tinta åt rött eller åt guld. Åt varmt eller kallt. Och om hur mörk och mustig kulören ska bli. Jag har funderat, bollat och jag viftat med armarna där under skyddsförklädet i frisörstolen för att förstärka allt det där viktiga. Inser. Att jag nog inte är hennes lättaste kund. Vi kikade iaf på färgkartan över hårfärg och så formades en plan. Blev ju fint! Lite jordig koppar, om du förstår vad jag menar. Så nu undrar jag om jag ändå inte ska klippa lång page. Det tål att tänka på!
