Förra veckan nådde jag och syrran nog en helt ny nivå av flum. Vi bestämde oss för att besöka kristallbutiken i Haga, Göteborg, för att – som expediten uttryckte det – bara uppleva rummet. Att låta alla dessa olika stenar och kristaller tala till oss, känna efter instinktivt vad vi drogs till och låta det styra valet av sten att ta med hem. Kristaller sägs ju stå för olika saker, och en utvald sten i min närhet blir en fysisk påminnelse om något jag vill fokusera på eller manifestera, ungefär som en tatuering – ett litet tecken man bär med sig för att komma ihåg vad som är viktigt. Så hur gick det då? Jo, vi irrade runt där inne, skramlade bland skålar med stenar, kände, vägde, funderade. Och så gjorde jag ändå precis tvärtom mot vad jag hade tänkt. Istället för att bara välja den sten jag instinktivt drogs till, så blev jag lite stressad över alla valmöjligheter, så tog jag den som jag i teorin “borde” ha valt. Haha så typiskt mig. Så nu känner jag att jag får omläxa – jag måste tillbaka till butiken och denna gång verkligen bara gå på känsla och inte vad jag vet att stenarna representerar. Och stenen som fick följa med hem? En liten rosa… vad heter den nu igen? Jo, rosenkvarts. Den sägs öppna upp hjärtat, hjälpa en att ta in lycka, släppa taget om sådant som är utanför ens kontroll och lösa upp blockeringar. Det är en sten för förlåtelse och läkande, en sten som ger trygghet. Just nu ligger den i min ficka. Då och då stoppar jag ner handen och känner på den lena ytan. Gnuggar den och tänker lite extra på det som den vill att jag ska tänka på. Nästa steg i flumbubblan är att ladda sina stenar i fullmånens ljus, haha! Så fortsättning kommer.
