Jag har tappat meditationen. Och breathwork. Och restorative yoga. De pelare som gör mig jordad och lugn. Alla tre har den effekten, en mindre stressad kropp och ett lugnare nervsystem. Och en positiv bieffekt av ett lugnare nervsystem är att smärta i kroppen blir lägre i sin intensitet. Det är inget som vården lärt mig utan jag själv fått upptäcka via långa snåriga vägar. När man väl upptäckt kopplingen det så är det dock så himla självklart.Nu är jag då inte där att aktiviteterna finns med mig varje dag. Och det känns, både i kroppen, i den mentala och själsliga. Här bor vi mycket mindre, och vi spenderar båda mycket tid i lägenheten. Victor jobbar ofta hemifrån och det gör att jag inte funnit mitt lugna hörn än. Tror att det är därför som jag kände så starkt för att skriva ner det här – som en liten manifestation. En påminnelse om att det är tillfälligt, att jag bara behöver hitta mitt nya sätt att landa här i Köpenhamn.Några veckor in i September gjorde jag ett försök att hitta tillbaka. Victor fick i uppgift att köpa första bästa yogamatta i en sportaffär, med tanken att den skulle rullas ut lite varstans – hemma, i en park eller vid havet. Den parkerade hemma i garderoben och där har den stått. Igår tog jag dock äntligen fram den. Jag satte på en guidad nidra-meditation från Mindfulnesspodden (tips!), med Camilla Strandmark som har en så fin och lugnande röst. Återvänder ofta till hennes klasser. Positionen i denna klass var "Benen mot väggen" eller Viparita Karani som är en yogaposition för återhämtning. Man ligger på rygg med benen vilande vertikalt mot en vägg, ett av de mest kraftfulla positioner för att gå ner i varv. Kan verkligen rekommendera dig att testa den i 5-20 minuter nästa gång du känner dig lite överväldigad eller stressad. Nu ligger mattan kvar, helt utrullad på golvet i vardagsrummet som en liten invit! som jag tänker ta emot igen. Snart.
