Förra veckan började jag med första delen till en serie med inlägg om tre större förändringar som sker under 2026. Nu är det dags för den andra förändringen. I somras började jag undersöka psykologhjälp, och specifikt sådan som passar den situation jag befinner mig i. Efter flera samtal med olika terapeuter och psykologer inom olika inriktningar har jag nu valt person att samtala med och fått en tid. I januari kommer jag att påbörja smärtterapi i psykodynamisk och traumaorienterad behandlingsform.Det har tagit mig flera år att ens förstå ordet trauma i relation till mig själv. Att kunna se min egen historia genom de glasögonen, att jag inte bara haft en serie av fruktansvärt svåra händelser i en tuff period. Jag har undvikit ordet trauma här på bloggen då den används överallt, i alla möjliga sammanhang och jag inte riktigt förstått vad begreppet står för. Under flera år var min sökning efter hjälp helt fysiologisk. Det var ju där smärtan satt. Därför blev också alla utredningar jag fick gå igenom kopplade till kroppen och nervsystemet. Men på senare tid har även läkarna börjat se det som jag nu, sakta men säkert, också vågar se: att smärtan givetvis har en psykologisk dimension. Att den bär på minnen och sår som inte varit redo att komma fram förrän nu. Jag tänker så här. Det finns psykologiska behandlingar som kan lindra. Som kan läka. Som kanske till och med kan förändra vägen framåt.
