Nej men dra mig baklänges, det är dags. Två år har gått sedan vi köpte loss råvinden ovanför vår lägenhet och resan har såklart varit betydligt längre än vad vi hade kunnat föreställa oss. Trots att en av oss är arkitekt. Eller kanske på grund av att Victor är det? Det har ju gjort att vi sett alla möjliga lösningar längs vägen och verkligen inte alltid valt den snabbaste eller enklaste. Passion och kärlek för detaljer har fått styra till stor del. Och jag ångrar inte något. Okej ångrar kanske lite men det går inte att komma ifrån när det är så galet många beslut sm ska fattas, på en oh samma gång. Efter åtta år är snart detta sovrum ett minne blott. Har älskat att sova här mot tegelväggen som som vi bröt fram när vi flyttade in och som fått vara fond till våra huvud. Har älskat de svala morgonarna och syréndoften som smygit sig in i fönstret från innergården. Älskat vår undermöblerade och spartanska inredning. Så lite och minimalistiskt som möjligt men ändå med personlighet har jag många gånger tänkt. Ett sovrum ska rymma djupa och sköna drömmar och inte en bunker av materiella ting. Under julledigheten sker det mer på riktigt. Då sker en rockad av flyttar mellan rummen och sovrummet flyttas upp till vinden. Sängen ska få vara där till vänster om min Togo och vart soffan tar vägen vet jag inte riktigt än. Sängen få breda ut sig i ett stort öppet vindsrum, högt i tak och synliga takbjälkar. Vi har satt in en gjutjärnskamin och jag blir tokig av bubblande känsla när jag tänker på hur mysigt det kommer bli med en brasa som knastrar medan man ligger och bläddrar i en bok. För jag ska börja läsa igen, har jag bestämt. Ge mig supergärna tips, inget för sorgligt bara, det klarar jag inte just nu. Idag har jag på mig mins trogbs vapendragare, ett psr gamla jeans från Acne, boots från Rodebjer och skinnjackan från norska favoritmärket One and Other. Mjukaste skinn och minimalistiskt väl avgränsat med detaljer. En fluffig krage som går att ta bort om man vill. Stylar den gärna till vida vita eller smutsblå jeans och snäv bomullströja och extra långa ärmar. På Instagram ligger nu ett litet klipp på hur vinden såg ut när renoveringen drog igång. Gillar att titta på den ibland för att påminna mig om resan. Tänker på alla som har stora hemprojekt på riktigt. De som spränger berg för att kunna bygga sitt hus. Då känns vår resa så liten. Men ändå kommer den alltid att vara så stor i våra hjärtan.
