Häromkvällen åkte jag hem till William Wahlström. (Som för övrigt renoverat sin lägenhet till något av det snyggaste jag sett.) Vi träffades för många år sedan på ett event som hölls i en av sviterna på nyöppnade Hotell Pigalle och hans omedelbart varma, behagliga och ärliga sätt drog mig till honom. Jag är inte superlättflirtad men William fick direkt en plats i mitt hjärta. William har ett arbetssätt med mode som många gånger rör sig mot konst, och det är fantastiskt att se hans variation av stilar och spännande utveckling under åren. Som haute couture - skapare har han en säregen fingertoppskänsla och när inbjudan till ELLE-galan trillade ner i brevlådan visste jag redan att jag kanske ville tänja på gränserna lite för vad man vanligtvis ser på röda mattan... och jag fick en omedelbar känsla att jag verkligen ville bära en kreation signerad honom. Temat för galan är ju hållbarhet. Så att lyfta fram en pre-loved couture piece som William gömt och glömt i arkivet och ge den fortsatt förtjänat rampljus, kändes givet! Klänningen då? Jag provade mig igenom några alternativ som jag hade fastnat för på bild och till slut bestämde vi oss för att gå den modiga vägen. Denna klänning har som sagt burits förut men egentligen inte visats upp ordentligt. Och jag tänker att det är kul att visa looken i sin helhet när jag fixat skor, smycken och väska och när det faktiskt är galadags, på fredag nästa vecka! Men tror det är okej att jag avslöjar att det är en konceptuell klänning, och jag kan meddela att det finns ett spänningsmoment med i bilden.. det är helt enkelt en viss utmaning i att röra sig i den, ha ha. Tänk m y c k e t volymer och omsorgsfullt handarbetade couture- detaljer. Heja William!, som sitter i skrivande och justerar klänningen det sista till mina mått. Denna extraordinära piece ser jag fram emot att hoppa i på fredag.
