Varje riktning har alltid en motpol. En trend inom inredning till exempel följs nästan alltid av någon slags motreaktion. Ta detta med snittblommor till exempel. Under flera år nu har den vilda ängen fått inspirera blombuketterna på våra köksbord (åtminstone mina) och man går gärna mer och mer ifrån den polerade, strama, regelmässiga och "floristköpta" looken. Istället plockar vi fram naturliga element, det som finns i vår egna natur, bakom knuten. Vass, strån, ormbunksblad, vallmo och syrenkvistar är sådant som vi mer och mer arrangerar buketterna med. Levande och naturligt och stökigt. Jag älskar det. Så långt ifrån nittiotalets låtsasblommor av träsnidade tulpaner som mamma dukade bordet med som man kan komma. (minns du?!) Men så har vi givetvis en motpol som arbetar upp sig på ytan. Och jag var tvungen att testa! Tillbaka till att färga in blommor och blad! Låta dem suga upp färg och det ger en ganska så artificiell look tycker jag och trodde inte jag skulle tycka om det. Men så här, i denna bukett med vacker bondsyrén så skapar de infärgade brunrosalila tulpanerna en vacker kontrast. Inte så fel ändå. Håll utkik efter denna nygamla tendens, tror den inom kort kommer att synas ännu mer! Frågan jag är nyfiken på, kommer du själv att gå igång på denna nya trend?
