Jag har några stora syrénträd som blommar nedanför mitt sovrumsfönster. Doften letar sig in genom fönstret som jag har på glänt. Det doftar tung sötma, fräknig hud, uppvärmd asfalt och varma bardomsminnen. Syrén kan vara min favoritblomma. Känslan är åtminstonde sådan, för syrén får vårkänslor att smyga fram, en lätt pulsökning och leendet landar mjukt på läpparna. Ikväll njuter jag av den. Doften. Fönsterna på vid gavel och jag har parkerat mig på kuddar på golvet. Ingen tv, ingen radio, ingen pojkvän hemma. Bara jag och mitt syrénträd.
