Det senaste året har jag och syrran utforskat Västkusten på fot. Vi har trampat runt på olika vandringsleder, som denna på Marstrand och Nemis på kullahalvön bland annat - alla helt häpnadsväckande vackra på sitt sätt. Igår var vi pepp på att utforska de vackra öarna Åstol och Dyrön. Hur och var? Jo: En knapp timme med bil norrut från Göteborg når du Rönnängs brygga på Tjörn och härifrån går skärgårdsbåtarna vidare ut till öarna. En gång i timman ungefär så här under säsong. Syster hade läst om vandringsleden på Dyrön, en 5 km lång runda över ön som bjuder på dramatiska höjder, vild och karg natur, en ravin att klämma sig igenom, och djup skog som kontrast till alla vyer över havet. Känslan att ha ön för oss själva infann sig ganska snabbt och vi stannade efter ett tag till vid några karga klippor för att bada och fika. Simmade runt med sjöstjärnor, tyckte att landskapet kändes både Krabi, svensk skärgård och Amalfi på en och samma gång, om det makes sense :). De fem kilometrarna kan låta lite men det är branta stigningar och efteråt kunde syrrans smarta klocka meddela att turen hade inneburit 54 trappor i höjdskillnad och totalt 17 000 steg allt som allt. Skärgårdsbåten till öarna från fastlandet tar bara tio minuter och samma tid gäller att förflytta sig vidare från Dyrön till Åstol. I väntan på båten. Där strosade vi i i kvällssol i den av naturen formade hamnen, och konstaterade hur vackert det är med genuina oturistiga platser som dessa, som fortfarande andas sömnig och vindpinad fiskeby. Middag på Åstol Rökeri, som ligger längst ut mot vattnet. Enkelt och spartanskt inredd uteservering, en flirt med all betong och den karga omgivningen. Fint. Milt rökta räkor och Moules marines. Kommer du hit måste du testa deras rökta räkor! Solen sänkte sig neråt och vinden mojnade av. Under sommaren spelar olika artister och Uno Svenningson gästade den kvällen. När Vågorna spelade grät både syrran och jag en skvätt. Vad annat kan man göra när det är så jävla vackert allting, livet, naturen, lyckan att få ha och vara med sin syster. Och Västkusten med, som verkligen berör.
