Det är ännu mer att ta in nu. Senast jag var här, hade destinations-hotellet Hjortviken Country Club precis öppnat, 30 min från stan och det var vinter och dagarna korta. Då myste vi in oss i en mjuk morgonrock, den inbjudande inredningen, spelade sällskapsspel, åt gott, simmade runt i inomhuspoolen och låg på sköna sängbäddar och sippade Sangria. Little did I know att en upplevelse nu, i sommartid, skulle vara något helt annat. Och jag älskar det. Dynamiken och det föränderliga i en destination på detta vis. Sommartid lockar Hjortviken nämligen även av allt som sker utomhus. Ja hör här. Det finns padelbanor, boule, krocket, tennis, olika sällskapsspel, vandringsleder och framför allt. Det goa sociala poolområdet med pulserande musik i bakgrunden. Att ligga på en sol-madrass i detta läckert nedsänkta hav av soldyrkare och dricka en iskall IPA, beställa in frukt och pommes med aioli. Hänga och ha kvalitetsliv med sin pappa. Det är livet det. Jag har precis kommit hem från vårt dygn ihop. Jag älskade mitt rum, den fluffiga heltäckningsmattan, den nya fräscha känslan. Och förutom Kalix löjromstoasten med smörigt bröd och den otroliga Hälleflundran från vår middag på The Club Room - sitter den soliga timman vi hade på terrassen till vårt rum, innan middagen, också inpräntat på näthinnan. Lite cava och choklad från rummet som var så sjukt gott ihop. Prata minnen. Om när jag var strax över tjugo och bodde hemma hos pappa på somrarna. Om att vi gick den där salsakursen ihop. Hur fullkomligt värdelösa vi var. Men ändå lite glada och nöjda efter varje klass. Om våra nachoskvällar och andra minnen som simmade upp på ytan. Igår blev en drömmig kväll med solen som gick ner till en stilla bris. Älskade pappa och det var dags för honom att åka hem till Småland igen. Bilen rullade därför mot stan. Det blev det en smarrig pokébowl från Suka Sushi till lunch. (Kan meddela att jag letat länge efter en riktigt god lax bowl, och här är den!) Sedan vidare till stationen. En puss, hård kram och sedan vinkade jag av pappa och han vände sig om och började gå mot centralstationen. Jag ska alltid minnas detta. Att familjen går först. Och hur mycket man än har som fyller upp tiden i livet ska man alltid ha en reservoar. För dem. Familjen. Tiden man lägger på de som betyder mest kommer allt vara den mest värdefulla. Extra bonus om denna tid även innehåller 28 grader, ett uppfällt parasoll och ett litet fruktfat vid din sida.
