Ho Chi Minh City. Nu har det gått några dagar sedan jag var där. Jag som är överkänslig för intryck och mycket ljud måste säga att det är en värld som var smått galen ibland. Trafiken var svår, den invaderade till och med de mindre gatorna. Öronbedövande, påträngande och överallt. Det överväldigade mig men människorna var varma i blicken, restaurangerna och caféerna härliga och marknader, gatumaten och det stökiga livet som pågick fick mig på fall. Vi bodde några dagar i ett townhouse i centrala District 1. Tre våningar och högst upp hade vi en fin liten takterass. Ett sådant ställe som omedelbart inspirerar, som fick kreativiteten att bubbla igång och som såklart fick oss att drömma om ett eget townhouse en liten stund. Så speciellt det är ändå att leva i en planlösning med tre olika smallånga våningar. Jag knäppte några bilder för att ni ska får se hur enkelt men smakfullt inrett det var. Häng med. Entrén. Huset låg inklämt mellan två lägenhetsbyggnader på en liten bakgata. Den grönbladiga växten med de plisserade bladen vet jag inte vad den heter, men hjälp mig om du kan! Tycker den var vansinnigt fin. Denna vy möter dig direkt innanför ytterdörren. Ett stort vardagsrum med polerat betonggolv och en liten pool centrerad mitt i huset. Även trappan upp till nästa plan är i betong. Den har inget räcke vilket ger den där hisnande känslan av att trappan ser ut att sväva i luften. Tung och lätt känsla på samma gång. Stora glaspartier i en konstruktion av stål bidrog till industrikänsla. Inredningen är sparsmakad men eklektiskt blandad, skandinaviska designklassiker möter asiatiska mönster, sirliga monument och orientaliska mattor. En industriell känsla genom de vita väggarna, betongtrappan och olika vackra klinkergolv. Antikviteter och oljemålningar, resultatet blir smakfullt. Det visade sig att Vu, ägaren till huset bott i Stavanger under tre år och det förklarade ju den skandinaviska tuchen med detaljer som en stor Georg Jensen vas. Från vardagsrummet har man sikte vidare till en passage som leder in i köket och på vägen passerar du en liten pool på ena sidan och en vägg av bambuväxter på andra. Ljusinsläppet kommer hela vägen från taket, ett parti i glas som går att öppna om man vill ha kontakt med himlen. Vi har lämnat de sociala ytorna och tagit trappan upp till den privata delen och tittar nu mot.. ..det generösa badrummet med stora garderober och en vacker vikvägg.. ..och sovrummet som ligger på andra sidan av våningsplanet. Sängen är upphöjd på en klack av platsbyggd förvaring. Det känns omedelbart väldigt asiatiskt, nästan japanskt? Gardiner hänger framför fönsterpartierna, de är i mörkgrått och gräddigt naturvitt linne. Supersnyggt att blanda sådär. Detaljer. En gammal urna. Modern kohudspall och vitmålad tegel som möter gråblå sirliga skjutdörrar i trä. Nästa trappa är också den utan räcke och den fick mina ben att skaka oroligt. Jag tryckte mig mot väggen och försökte skjuta bort tvångstankarna om att luta mig lite..bara liite mot kanten som gapade rakt ner mot det hårda stengolvet. Men tack och lov så är belöningen omedelbar. I det vackra golvet. Och i takterrassen som väntar där uppe. Där står jag och kikar över mot mina grannar med kaffekoppen i min hand. Låtsas att det är här jag bor. För en liten stund.
