Denna höst har varit olik andra och speciell. Mina besök i ateljén har varit få och tiden som jag spenderat där liten. Saknar det mycket. Saknar att känna värmen från ugnen som gått under natten, känna den fuktiga luften och att trycka fingrarna ner i leran. Saknar att försvinna in i det meditativa tillståndet, bli uppfylld av skapandet, att arbeta med leran. Igår när eftermiddagssolen stod lågt på himlen halkade jag nerför den isiga gatan mot verkstaden. Vred om nyckeln i det gamla låset och kikade in. Plockade med varsam hand fram några ömtåliga lyktor som skulle skröjas. Andades in den jordiga doften därinne och fingrade på verktygen. Snart kommer jag tillbaka.
