Är det bara för att vi går in i September eller varför känns det som att hösten kommit så oerhört nära? Känslan tar uttryck på lite olika sätt. Givetvis genom att garderoben drastiskt förändras. Alla jeans i olika former som man glömt i några månader nu är tillbaka och jag vill bära mockaväskor och tjocka stickade tröjor. Hemma har ljuset börjat brinna vid frukostbordet. Jag låter den fortsätta så de första timmarna vid datorn. Och än är klipporna varma på kvällen och vi tar kvällsdopp. Jag har blivit beroende av dem. Till och så pass att jag funderar på att köpa en våtdräkt så att jag kan simma runt i havet senare i höst. Tänker att det är en bra idé för fötterna med, skonsam träning liksom. Denna mockaväska har jag drömt om i ett år och nu är den min. Om man ska ha en enda väska i höst så måste det vara denna från franska Soeur. Den är helt perfekt i storlek och så snygg i formen att jag smäller av. Tog ett kvällsdopp själv häromdagen. Lade mig raklång på en varm klippa direkt när jag kom upp och värmen strålade mot min nedkylda hy. Spåren på stenen efteråt, hehe. Älskar att boa in mig. Det är nästa grej som händer med mig nu. Jag gör visst alltid lite boeri i September månad har jag kommit på. En slags ritual inför kallare väder och mer tid inomhus. Denna vas från Camilla som driver coola keramikmärket Kerafakt är en dröm och jag är lycklig över att ha den hemma. Minst lika vacker utan någon kvist i. Tillbaka hit, klipporna och mannen. Tacksam så jag dör över hans totala kärlek till havet, samma som jag. Att han aldrig bangar ett kvällsdopp och en lite sås-saggig kycklingkebab på klipporna.
