Det här var dagarna vi hade med värmande sol, vippiga fält, sena middagar på gården. Vi levde som att sommaren var här för att stanna, tog den för given. Det känner jag med övertygelse där jag nu sitter i Majorna någonstans, uppkrupen och intryckt i en buske. Regnet öser, elcykeln har dött och kalla fingrar skriver av mig medan dropparna från håret förvränger skärmen. Sådan är sommaren nu. Blöta skurar och hoppet däremellan. Den svenska sommaren vi alla känner till. :) Mycket svamp blir det nog i skogen i alla fall.
