Jag packade mina väskor. Grova kängor, den blommiga långgklänningen och kameran lades ner. På väg till Moratrakterna. Ett dygn i Dalarna där morgondisen var höst, fäbodarna rotade och stolta. Och naturen, den gick rakt in i mig. Dalarna är Sverige på riktigt, sa en min vän i stan när jag berättade att jag skulle dit. Ja, så är det verkligen. Vi möttes i Mora. Bloggerskor från trakter som Malmö. Stockholm och Göteborg samlades på Korsnäsgården där dygnet #livetruntkranen, som arrangerades av Cattis och Nanna för Mora Armatur, tog sin början. En visning på Zorngården, gav rumsligheter, konst och detaljer som fick våra kameror att brännas varma. Bysten i fönstret. Porträttmålningen av Anders Zorns elev. Och starka kontrastfärger skogsgrönt och bränd orange som på väggar, lister och bonader studsade vackert mot varandra. Det tog tag i mig. Vi bodde här, i Fryksås, på Smidgården. Cattis och Nanna hade klätt ett av gårdens rum med levande ljus och vi hade blickfång ner mot sjön. Tofflorna för stora och morgonrocken gömde vi oss i. Här drack vi champagne, hann med fina samtal och tog ett dopp i polen. Och lite senare åt vi den härligaste middagen på länge. Ett saftigt bröd och jag åt mig genast för mätt på det, och omgivningarnas råvaror, ost från mejeriet i byn lite längre bort och granskott hämtat från skogen. Jag satt brevid Sofia och Nathalie och deras behagliga energier, lugna och sprudlande på samma gång gjorde mig varm. Jag hade det väldigt fint emellan dom. Jag sov så hårt den natten. Och morgonen efter. Då vankades frukost och kokkaffe. Vi fick en rundvisning av Mora amaturs fabrik. Den stora anledningen till vår resa. Där allt började med en by som under 1700-talet gick samman för att verka i en gemensam klockverkstad. Gjutningen av detaljer till klockorna breddades och 1876 gjöts den allra första kranen. Sedan dess har vattenkranar från Östnor varit ett faktum. Vi pratar om stoltheten och sammanhållningen i bygden, om självklarheten i att odla sitt arv. Hantverkstaditionen som lyser igenom och om att utsmycka sitt hem genom detaljer som vackra kranar. Hur en kran sätter stämningen i ett kök. Vi gick bypromenad. Och Linda, Hanna, Sofia, Elisabeth, Matilda och Nathalie hittar vinklar längs vägen. Var och en i sin värld och vi sprids lite som vinden. En går för långt, en vilse och en dröjer sig kvar. En otämjd skara bloggerskor når till slut den lilla dalagården i Östnor. Och vi smälter ihop med våra svarta, denimblå och rostiga accenter. Sofia har snygga träskor och Cattis vintagefynd, en tjock nougatfärgad Rodebjer-tröja smälter så fint ihop med Elisabeths Eduards accessories näverliknande skinnväska. Vi bär vida avklippta jeans och de snygga skorna med grov sula som både Nathalie och Nanna har på sig är denna modell från Vaga Bond. Här är de ju. Cattis och Nanna. Som planerat, tagit hand om oss och ordnat ett väldigt fint dygn tillsammans med Mora Armatur. Tack snälla ni för allt. Dalarna på sensommaren lämnar ett varmt hjärta och jag känner att hösten kan få börja nu.
