Alltså blev så lycklig över dessa tuvor idag. Kollade till kolonin och kunde inte låta bli att smyga in hos grannen som håller till en bit ner på grusgången, när jag fick syn på dem. Då brände det till i brösten. Och så tog jag en liten bild. Och sedan, innan jag gick upp till lägenheten igen så tryckte jag ryggen mot den uppvärmda tegelfasaden på huset mittemot. Blundade och riktade näsa och kinder mot solen. En äldre man kom promenerande och blev inspirerad, ställde sig mot teglet som jag. Med ansikten som log av sig självt stod vi där i solen, i tyst samförstånd.. tog vara på den lilla solhälsningen.
