Jag sa det till min florist Lilian på Tant Blomma häromdagen, att jag ville ha en dysfunktionell bukett denna gång. Kanske för att återspegla livet, hur dagar med olika toner smälter samman till ett helt år. En oharmonisk och bråkig bukett, en blomma för lång och en för kort och blandat av färger. Som för den saken skull, just för att blommorna gnisslar mot varandra gör den vacker på en och samma gång. Så fick det bli. Brinnande orangea ranunklar, en stor rosa ros, nejlika och en murrig lila hundkexliknande variant som jag inte minns namnet på. Den brokiga skaran vilar i min bubbliga vas från Märta Louise Karlsson som jag tycker så mycket om. Det är sista söndagen för året och jag börjar samla ihop mig på något vis. Tar fram min kalender, den som jag alltid har med mig i väskan och där jag skriver ner sådant som jag behöver komma ihåg. Bläddrade mellan de 365 dagarna. Vände blad. Mellan fina, överraskande, lätta.., sorgsna, ovanliga, och de där svåra dagarna.
