På springrundan häromkvällen tog jag varvet in i den lilla skogsremsan som ligger utmed och in bakom kolonin. Plötsligt tvärnitade jag, fick nämligen syn på vita nickande sippor som smygig fram ur den lövtunga slänten. Åh. Lyckorysning inombords. Och vips var mitt träningspass som bortblåst. Var ju tvungen att fylla handen med en knippe att ta med hem. Här står de nu, i en av mina GLOBE lyktor som agerar vas. Det finaste April-tecken som jag känner till.
