Hej från stugan. Här har varit första ordentliga frostmorgon. Andedräkten ångar luften och lämnar dimmiga spår. Jag prasslar runt i stor dunjacka. För stor och för varm men det spelar ingen roll. Tänder ljus, alla som jag kan hitta. Hälsar på Sigge, han jamar mjukt över att ha fått sällskap en stund, trots att jag inte har något till honom att äta. En amaryllis i vas, och det räcker för att bidra med adventskänsla och det vill man ju ha till på söndag! Stugan slumrar nu och jag blir sömnig när jag är här. Sätter mig på kuddarna som travats i vinglig hög utmed väggen. Andas lika tungt och stilla som väggen mot min rygg. Lyssnar på tassande steg och landar sedan där. Med Sigge spinnandes i en varm och tacksam famn.
